To Butare and back

Som sagt, tanken var ju att jag skulle spendera 4 veckor i Butare och utföra min studie där. Så blir det inte. Thank god! Åkte dit i torsdags eftermiddag och återvända hit till Kigali igår igen. Butare var en mindre håla än jag trodde, mitt internet funkade inte, inget internet funkade, min toa funkade inte på mitt rum, min fönster var sönder, och det fanns ingen vakt vid grinden. Vad jag trodde var en vakt visade sig på fredag morgon vara en försäljare som sålde nåt jäkla hemmabygge! När jag kom dit så blev de även förvånade över att jag faktiskt skulle bo där både natt OCH dag. Det gjorde tydligen ingen. Vart hade de tänkt att jag skulle vara under dagarna liksom? Men det blev tillslut samma pris ändå. Men bestämde mig redan samma kväll att dra tillbaka till Kigali så fick hålla mig ifrån att gå på toa och försöka somna för att ta bussen på morgonen efter. Sov ganska dåligt, vaknade vid sju, packade min väska, betalade för en natt och drog. De som jobbade där kunde typ ingen engelska så det var lite brister i vår kommunikation.  Jag sa: Me, to Kigali. Hon: quoi? jag: 10 000 for this night, not coming back. hon: oui? jag: merci! hon: breakfast? jag: no, no breakfast! (trots att den ingick) hon: okej? Jag: Bye bye! Hon: inget svar.

Så det kan hända att det väntade mig igår kväll och idag, och varje dag framöver i en månad. Men tillbaka ska jag icke! :)

Men, det var en fantastiskt vacker väg dit! Rwanda förtjänar verkligen benämningen "tusen kullarnas land". Det påminde om Toscana, fast istället för vinplantor är det bananplantor och istället för vingårdar är det, ja, lerskjul. 

På vägen dit körde vi förbi ett gäng män som kom gående, ca 30-35 st i likadana overaller, på rad tillsammans med två poliser med varsin AK-47. Killen framför mig, (en student vid namn Alfred) berättade då att det var fångar som släpps ut varje dag för att arbeta. Dessa fångar var mestadels folkmordsfångar. Alltså de män som deltagit i folkmordet och nu avtjänade sitt straff. Har hört att de går till på så här vis, men det var ändå märkligt att se det med egna ögon. Möta dessa människor som för 17 år sedan slaktade människor med machete. Det är väldigt svårt att ta till sig att det verkligen skedde här och att dessa män deltog i dessa hemskheter.
Att det endast behövdes två väpnade poliser för att hålla koll på 35 fångar visar ju också en del. Det är ingen mening för dessa människor att fly, för de har ändå ingenstans att ta vägen för de är inte välkomna någonstans. Därför försöker de inte ens rymma. Tydligen så händer det ibland att någon rymmer från fängelserna men de kommer typ alltid tillbaka efter någon dag. 

Sooo, back in Kigali och det känns gött!! Fick även bo kvar på Vi-skogen så slipper flytta! Så nu ska jag bara komma på en ny plan för Kigali men har nog redan listat ut hur jag ska gå tillväga och det kommer bli lika bra!