Man brukar säga att direkt efter folkmordet bestod befolkningen av 70 procent kvinnor. Vissa ger också detta som en förklaring till varför kvinnor efter 1994 intog politiken. Den förklaringen går inte jag riktigt med på. Redan två år efter folkmordet hade den demografiska obalansen jämnats ut och kvinnor bestod nu bara för 53 procent av befolkningen och idag utgör kvinnor ca 51 procent av befolkningen. När kvinnor fick ett uppseendeväckande inflytande i parlamentet i början på 2000-talet fanns det alltså inte en nämnvärd del fler kvinnor i det Rwandiska samhället. Men däremot existerar det en annan typ av demografisk obalans i Rwanda. 17,5 procent av befolkningen är under 4 år! 73 procent är under 25 år och 91 procent är under 50. Det finns endast 2,8 procent kvinnor och män som är över 65 år. Av dem 2,8 procent är 0,9 män. Det finns alltså nästan 2 miljoner barn under 4 år och endast runt 100 000 män över 65. Sjuka siffror! Inte undra på att man ser små söta barn överallt men väldigt sällan en äldre människa.
Men, detta visar ju också att om den demografiska förändringen som skedde efter folkmordet skulle vara den enda anledningen till varför kvinnor idag intog politiken, skulle Rwandas parlament idag till större delen bestå av barn och ungdomar under 25, vilket inte är fallet.
Det går bra med min uppsats och jag skriver just nu resultat samtidigt som jag försöker få tag på den sista kvinnan att intervjua. På lördag kommer Johan, mamma och brorsan, äntligen! Även om det ska bli väldigt roligt och det ska bli underbart att åka på safari i Tanzania och spendera jul och nyår på en fantastisk strand på Zanzibar, så känns det lite vemodigt att lämna Kigali och mina kära huskamrater på Vi-skogen.
Sista veckan har vi och kommer fortsätta att klämma in det sista som bör hinnas med. Restauranger och barer som ska besökas, tyger som ska inhandlas, dalar som ska upptäckas och pooler som ska badas i. Härom kvällen, efter luuciatåget hemma hos Ambassadören, gjorde vi ett besök på en bar på ett hotell i närheten av vi bor. Baren finns på 8-nde våningen i ett runt torn. Det såg precis ut som, och kändes precis som att vara på en finlandsfärja. Men nu är det också upplevt och man kan kryssa av det på att-göra-listan. Ikväll blir det ett besök på restaurangen Republica och jag ska även försöka övertyga dem andra att ta en drink på Mille Collines. Får se hur det går!
Tyvärr glömde jag kameran på den "riktiga" luciatåget så det blir bara en bild från morgonen när vi gick luciatåg på Eu-kommissionen och från ett ganska misslyckat pepparkaksbak. Den plåt som inte blev bränd tappade Isabelle i vasken :D
Men, detta visar ju också att om den demografiska förändringen som skedde efter folkmordet skulle vara den enda anledningen till varför kvinnor idag intog politiken, skulle Rwandas parlament idag till större delen bestå av barn och ungdomar under 25, vilket inte är fallet.
Det går bra med min uppsats och jag skriver just nu resultat samtidigt som jag försöker få tag på den sista kvinnan att intervjua. På lördag kommer Johan, mamma och brorsan, äntligen! Även om det ska bli väldigt roligt och det ska bli underbart att åka på safari i Tanzania och spendera jul och nyår på en fantastisk strand på Zanzibar, så känns det lite vemodigt att lämna Kigali och mina kära huskamrater på Vi-skogen.
Sista veckan har vi och kommer fortsätta att klämma in det sista som bör hinnas med. Restauranger och barer som ska besökas, tyger som ska inhandlas, dalar som ska upptäckas och pooler som ska badas i. Härom kvällen, efter luuciatåget hemma hos Ambassadören, gjorde vi ett besök på en bar på ett hotell i närheten av vi bor. Baren finns på 8-nde våningen i ett runt torn. Det såg precis ut som, och kändes precis som att vara på en finlandsfärja. Men nu är det också upplevt och man kan kryssa av det på att-göra-listan. Ikväll blir det ett besök på restaurangen Republica och jag ska även försöka övertyga dem andra att ta en drink på Mille Collines. Får se hur det går!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar