En månad i Rwanda

Nu har jag varit i Rwanda lite mer än en månad och tiden har bara rusat förbi! Om tre veckor är jag på safari i Tanzania med Johan, brorsan och momsen. Härligt men lite skrämmande och tråkigt att åka härifrån. Det är väl alltid så, när man väl börjar komma in i allt så är det dags att åka hem. Efter en månad i Rwanda och mestadels Kigali så tror jag att jag börja falla för landet. Jag tror framför allt att efter ett besök i Burundi gjorde att jag började uppskatta det som jag i början tyckte var lite tråkigt med Rwanda. Jag brukar gilla kaos, massa folk, massa snack osv och upplevde nästan Kigali som lite tråkigt till en början. Men nu gillar jag strukturen, ordningen, att det är så rent och det lite tillbakadragna och blyga folket. Att jag upplevt det lite så kan också bero på att området jag bor i mestadels består av ambassader och departement, men jag tycker att för var dag så är det nästan fler och fler som pratar och hejar på mig på gatan. Det kan också bero på att de känner igen mig och ser mig varje dag gå fram och tillbaka på gatorna. Dock den lilla stackars tiggarpojken som jag råkade ta i åt lite för mycket när jag skrek nej på Kinyarwanda härom dagen har inte synts till än förutom en gång i förgår och då gick han inte fram till mig. Vilket gör att jag har ännu mer dåligt samvete och har nu beslutat att nästa gång jag ser honom  så ska jag köpa mjölk och bröd och ge till honom. Om man sen kommer att tigga av mig varje dag så får jag väl stå ut med det. Om jag kan mätta honom i några veckor om han så behöver det eller inte så får det bli så. Det känns bara så dumt att sen lämna honom och att han kanske inte längre kommer få nån mat. 


Jaha ja, hur är då Rwanda och Kigali? Först och främst så känns det absolut inte som om man befinner sig i ett av världens fattigaste länder när man befinner sig i Kigali. Men så fort man kommer ut till bönderna (vilket är 80 % av befolkningen) så inser man hur fattiga dem är.


Kigali är fint med sina tusen kullar, ordentliga vägar och ganska mycket natur. Det är även ett jäkligt skön stad med mycket goda restauranger, allt från indiskt till italiensk till afrikanskt, schysst caféer att hänga på och några bra uteställen (har dock bara besökt 4 stycken än så länge). 


Det enda afrikanska landet (söder om Sahara) jag tidigare besökt är Ghana (och nu Burundi) och kan bara jämföra med det. Dock är det nog en dålig jämförelse eftersom Ghana ligger i västra Afrika och tydligen ska det skilja sig ganska mycket mellan öst och väst. Som vissa säkert vet kom jag väldigt fort att älska Ghana, deras kultur, folk, musik, dans. Ja allt! Jag saknar fortfarande Ghana väldigt mycket och nästan ännu mer när jag befinner mig på den Afrikanska kontinenten. Jag älskar inte Rwanda, än, men det kan nog sluta med någon slags romans mellan mig och även detta vackra land. 


Jag upplever Rwandier som mer tillbakadragna och blyga människor. De är väldigt artiga, vänliga och fantastiskt hjälpsamma! Men de pratar ofta väldigt tyst (vilket är ganska jobbigt för mig som hör så förbaskat dåligt). Till och med när man åker moto så viskar chauffören. Till skillnad från människorna i Ghana som var ganska högljuda, garvade högt, (ungefär lika högt som min vän Caroline Persson) och sjöng högt och överallt. De tar inte heller lika mycket initiativ att närma sig eller ta kontakt med en jämför med Ghanianer som ropade efter en jämt, alla ville prata, alla ville fråga hur man mådde, alla ville säga hej, alla ville röra lite vid en, alla ville ha ens nummer osv. Detta var i mellan åt lite jobbigt då det blev säkert uppåt 60 samtal med okända människor om dagen. Men, jag älskar det ändå! Det är det som gör ett land så fantastiskt! Härliga människor som vill prata och skratta med en! Här säger också folk hej och frågar ibland hur jag mår eller småpratar lite på bussen. Och det är också ganska skönt faktiskt, för man blir inte utmattad av att gå ut på gatan.


En annan sak som jag älskade med Ghana och saknar lite här är all musik och dans. I Accra dansade folk på gatorn, i skolan, på bussen, på restauranger, klubbar, barer, stranden. Ja överallt! Ensamma, två och två, i grupp, med sina vänner, med sina ovänner och med okända. Det är inte lika mycket sådant här och här har jag inte sett någon dansa på gatorna, på restaurang eller på små lokala barer. På klubbarna dansar ju en del såklart och det är fantastiskt populärt att stå framför spegelväggarna och dansa med sin egen spegelbild. Eller lyfta upp en mzungu (vilket i lördags blev jag) som någon slags trofé och springa runt med för att sedan överlämna mzungun till nästa man som en slags stafett. 


Vissa säger att Rwandier är tillbakadragna och blyga på grund av deras historia, men alltså, jag köper inte riktigt den förklaringen. Självklart har kriget och folkmordet 1994 påverkat Rwanda och dess befolkning något oerhört. Men jag tror inte att det behöver vara förklaringen till allt. Många länder har upplevt krig, folkmord och andra hemskheter men har ändå en mer öppen befolkning. Kan det inte bara vara så att Rwandier är mer reserverade precis som vi svenskar är. Och vi har ju inte upplevt krig på ett väldigt bra tag! Kambodja upplevde ett fruktansvärt krig och folkmord mellan 1975-1979, men Kambodjaner upplevde jag som det trevligaste och mest öppna folket i hela Sydost Asien. 
Och många som ger förklaringen "det beror på Rwandas historia" har oftast inte heller besökt landet innan 1994. Så de kan ju inte jämföra med hur det var innan. 


Kortfattar så händer det helt enkelt inte lika mycket komiska saker, möten och händelser här i Rwanda som under mina månader i Ghana. Allt är lite lugnare och går lite mer städat till. Men jag gillar detta också! 


I helgen besökte jag bland annat Kigali Genocide Memorial. Men inlägget är redan tillräckligt långt så bilder och lite text därifrån kommer en annan dag. Jag hade även en väldigt rolig utekväll i lördag som började med middag på en Japansk/koreansk restaurang, fortsatte på en bar vid namn Sundowner och avslutades sedan med Isabelle och någon annan snubbe på Shooter och Cadillac där vi dansade oss svettiga fram till småtimmarna.


Så det var allt för den här gången. tack o hej. 

Luciafirande

Nu är det lördag igen, dagarna och veckorna går sjukt fort! Men känns dock längre än en vecka sen vi vid den här tiden var på marknad i Bujumbura. Idag är det bara 20 hela dagar kvar till Johan, brorsan och mamsen kommer hit!  Längtar!


Senaste dagarna har  gått till att läsa, läsa och läsa ännu mer. Varje artikel leder till 5 nya källor att kolla upp som i sin tur var leder till 3-4 nya. A neverending story! Men på onsdag nästa vecka har jag satt sista datum för mig själv att läsa. Sen måste jag börja skriva. Men det finns så mycket intressant att läsa och kolla upp och man vill ju inte missa något så det är svårt att sluta. 
Men en gruppintervju ska utföras nästa vecka och väntar på svar från parlamentet och hoppas på att kommer nästa vecka. 


I torsdags var vi hemma hos Sveriges ambassadör eller Charge d'affaires som hans titel faktiskt är här, för att öva på luciatåg. Ja jag vet, hade inte riktigt tänkt att komma till Kigali och var tärna men men. Man får ju ställa upp när Sverige ska representeras. Så på luciadagen är ca 120 gäster från andra ambassader och annat löst folk bjudna hem till dem på lucia. Jag hoppas på Lussebullar! Är sjukt sugen på saffran! Har inte haft en luciasärk eller glitter i håret sen 8-an men tipp tapp och Julen är här verkar sitta inprintat i huvudet på en. 


Idag ska här tvättas och sedan gå på klädjakt för att avsluta eftermiddagen (om vi hinner) med ett besök på Kigali Genocide Memorial. Känns som det är dags nu. Ikväll blir det middag ute och Isabelle har lovat dansafton! Inbjudan var bindande så ikväll gäller det :)


För hoppas på att solen vill titta fram en stund imorgon så man kan spendera en stund vid poolen. Har varit alldeles för dåligt med det senaste tiden! Eller ja, sen jag brände mig sist och bytta skinn i en vecka. 

Smått kaotisk morgon

Igår var det dags för det andra gruppintervju-tillfället ute på landsbygden. Men morgonen startade lite smått kaotiskt på grund av missförtånd och bristande kommunikation från Vi-skogens sida. Så jag satt ovetande och väntade på att vi skulle åka klockan nio när de i verkliga fall redan hade åkt klockan åtta, utan mig! Så lite smått arga samtal för att jag inte befann mig i bilen när chauffören hämtade upp Beata, som jobbar på Vi-skogen och som jag skulle följa med, klockan nio i stan och att jag försenade dem. Medan jag fått information om att jag och min tolk skulle vara redo kl nio utanför Vi-skogen. Så jag fick tio minuter på mig att ta mig till Nyabugogo och fixa dit min tolk. Vilket är ganska fysiskt omöjligt för tar i alla minst en kvart att ta sig dit på en moto, och då satt jag på min säng och käkade frukost. Men dit kom jag och även min tolk på 20 min. Dock lite försenade, vilket man fick höra. Att klockan nio utanför Vi-skogen betydde klockan åtta utanför Vi-skogen eller klockan nio i Nyabugogo visste jag inte. Fick även skulden för att deras program som skulle startat klockan åtta på plats (ca 40 min från Kigali) nu skulle tack vare mig skulle bli 2 timmar försenat. Vilket var ganska mycket skitsnack. För skulle deras program starta klockan åtta 40 min från Kigali så hade det ju inte räckt om de åkte klockan nio från Kigali! Att jag "försenade" dem 15 min påverkade knappast att de inte befann sig plats klockan 8. 
Fick även berättat för mig att jag nu måste betala bönderna för deras tid och att det är Vi-skogens regler. Man betalar när man intervjuar någon. Vilket också är skitsnack och inget som chefen för Vi-skogen sagt till mig. Självklart tänkte jag inte betala eftersom jag inte får det och inte heller kan lita på materialet när jag betalat för det. Så sur som faaan huttrade jag hela vägen till byn. Men väl där, träffade jag deras field officer som hade samlat kvinnorna och männen jag skulle intervjua, som var väldigt trevlig och hjälpsam och blev väldigt förvånad över att jag tog upp fråga om betalning och förklarade att jag absolut inte ska betala och att jag inte får det för deras policy. Kvinnorna och männen förväntade sig ingen betalning och tackade för att jag kom och tyckte det var roligt att få hjälpa till! Söta bönder! Så dagen ordnade upp sig och slutade bra! Därefter tog jag och min tolk själva bussen tillbaka till Kigali och jag var tillbaka innan lunch! 


Det blir självklart lite krockar i kommunikationen osv när man arbetar med folk i en annan kultur. Och det blir inte lättare när en persons egna värderingar och åsikter blandas in i mitt arbete. För det var nog det som hände igår, att jag skulle betala bönderna för deras tid var Beatas egen åsikt och inga regler. Hon anser nog att jag som rik vit kan gott betala de fattiga bönderna några kronor för deras tid. Och visst, jag förstår henne! Jag hade inte gjort något hellre än att ge dem alla mina pengar och kläder och köpt all deras frukt och grönsaker. Men det får jag inte, och det funkar inte att göra så i forskningssyfte. Och börjar jag betala och ge dem massa saker så förväntar de sig sen att alla gör det. 


Självklart är det jobbigt att träffa dessa fattiga, fattiga bönder och lyssna på hur de berättar om hur lite pengar de har. De äger inga pengar, inte ett öre. De 3 gånger om året de kan sälja sina grödor tjänar de några kronor. Det är det enda. Annars lever de på det som de odlar. Vissa kvinnor har kommit i söndriga kläder när jag har intervjuat dem. Det är fruktansvärt att se och jag har svårt att förhålla mig till situationen. Att istället för att hjälpa dem så ställer jag några frågor och antecknar deras fattigdom. Men vad ska jag göra? Att då få detta slängt i ansiktet var ganska surt. Men jag har nu besökt två byar och behöver inte åka med Vi-skogen något mer så det är skönt att slippa utsättas för krånglet att arbete med en organisation. Inte skönt att slippa bönderna, för de har varit fantastiskt hjälpsamma, öppna och gulliga!


Nu väntas en gruppintervju med kvinnor och män i Kigali. Hur det ska gå till är inte helt klart än men det blir nog nästa vecka. Nu återstår en hel del skrivande och läsande innan det är helg! 

Gruppintervju i fält, bananvin och quiz-night

Idag har jag varit i någon liten by i Kigalis utkant i Gasabo-distrikt och utfört mitt första gruppintervju med kvinnor och män. Följde med Vi-skogen som skulle besöka en skola där de skulle plantera träd, vad för träd minns jag absolut inte (nu kommer mina trädnördare till vänner Isabelle och Rikard bli besvikna på mig). Det är tydligen planera träd-vecka här i Kigali (eller kanske i Rwanda?) som började i lördags med att bla presidenten planterade träd i stan. Så jag fick plantera mitt första träd och lovade att komma tillbaka inom 5 år och titta på det! :) Lovade även att då samtidigt gifta mig med min 5-åriga skolpojke till beundrare som sa innan jag gick "I love you"  och fnissade jättemycket samtidigt som hans sprang iväg :) 


På plats fick jag iaf tid att först utföra en gruppintervju med 7 kvinnor och sedan med 5 män i åldrarna 25-50. Det var väldigt roligt och intressant. De var så mysiga, faktiskt speciellt gubbarna som hade många roliga och charmiga svar och kommentarer. Kvinnorna var mer allvarliga och på sin vakt. Min söta lilla tolk Diana gjorde ett fantastiskt jobb och hjälpte mig jättemycket! Det kan ju annars gå lite sisådär med tolk..


Fick även smaka bananvin som smakade ja, lite sådär. Hur starkt det är vet man inte. När jag frågade så fick jag svaret: "kanske 15%, kanske 70 %." Nu är det bara bananölen man ska försöka ge sig på med! 


Efter några timmar i fält hann jag precis tillbaka till mitt möte med Executive Secretary av Forum of Rwandan Women Parliamantarians där jag fick en rapport att läsa och förhoppningsvis så godkänner dem mitt "forskningsbevis" och tillåter mig intervjua någon kvinna i parlamentet. Jag hade nöjt mig kvinnan jag träffade idag, men hon ville gärna skicka vidare mig till någon ännu mer kunnig. Har även äntligen fått tag på den statistik som jag behöver för mitt arbete. Det höll på att fallera där ett tag, men nu är allt ordnat igen! 


Dagen har avslutats med Quiz-night på en fin restaurang med goood pizza och fantastiskt utsikt över stans alla kullar. Vi vann dock inte på quizen, kanske långt ifrån till och med...Försök komma på 11 erkända länder som har fyra bokstäver (på engelska). Lovar att ni bara kommer att komma på tio! 


Här kommer tre bilder från idag. 


Gonatt!

Söta skolbarn som planterar träd

Jag och några kvinnor

Bujumbura - världens minsta huvudstad

Hade en härlig helg i det lilla grannlandet Burundi i den pyttelilla huvudstad Bujumbura. Buj kändes helt klart mer "afrikansk" än Rwanda och framför allt Kigali. Med afrikansk menar jag lite mer kaos, lite mer mzungo-ropande, lite mer skärp (eller väldigt mycket mer), lite galnare trafik, lite mer prutande och förhandlande och lite mer småsnack. Bussresan dit och hem gick bra och tog ca 6 timmar båda hållen med gränsövergång och frukost/fikapaus. Ja tänkta sig, att de efter ca en timme på ditvägen stannade för paus och en timme ifrån Kigali på vägen hem. 

Vi besökte marknad där vi köpte mestadels tyger och jag köpte en kjol. Det var en ganska stor marknad med en massa prylar och lika mycket folk. Det var nog ett av plusen med Buj. Det andra var restaurang Bora Bora på stranden vid sjön Tanganyika där man förutom hade utsikt över sjön som mer såg ut som ett hav, utsikt över Bujumbura till vänster och Kongo till höger. Väldigt vackert! 

Jag trodde att jag skulle behöva vara tyst hela helgen eftersom jag inte kan någon franska och att jag hade hört att man inte kommer någonstans med engelska. Men ack så fel, förvånansvärt många pratade engelska. Nästan fler än i Kigali. Taxichaufförer, busschaufförer, restaurangpersonal, marknadsförsäljare och random människor. Så tyst blev jag icke men Josefin fick ändå stå för det mesta snacket på franska medan jag gjorde grimaser och höll med! 

Nästa weekend-resa blir till staden Gisenyi vid gränsar till Kongo och ska ligga vacker belägen vid Lake Kivu. Detta nästa helg, kommande helg kommer spenderas i Kigali. Men innan dess, ska en hel del plugg och intervjuer uträttas! 

Se nedan några bilder! 

Bujumbura ligger vackert till, omringat av berg 

Frukost

Antagligen det bästa med Buj, på Bora Bora som låg på stranden vid sjön Tanganyika tillbringades ett antal timmar. 

Dock bjöd Burundi på mulet väder och regn hela helgen så att så mycket solande blev det inte...

Med utsikt över Bujumbura till vänster...

...och Kongo till höger

Två lirare som vill vara med på bild :)

Första intervjun

Igår utförde jag min första intervju på Gender Monitoring Office i Kigali som fungerar som ett granskningsorgan som ska övervaka alla processer och se till att  gender alltid är aktuellt. Tidigare hade alla organ en egen granskare, men nu har man då istället tagit bort det och starta att ett organ som ska sköta all övervakning. Detta ska alltså fungera bättre och vara mer pålitligt, vilket jag absolut tror att det är! Jag fick först möte Executive Secretary som var en jäkligt skön dam! Men hon tyckte inte att hon hade tillräcklig med kunskap så jag fick även träffa "ett proffs" som även har suttit i parlamentet. Detta proffs var säkert ett proffs, men eftersom hennes engelska var ganska bristfällig och min franska ännu mer bristfällig så blev det lite brister i intervjun. Fick dock svar på det mesta men efter att ha ställt samma fråga på fem olika sätt så gav jag upp och insåg att jag får helt enkelt fråga någon annan om det. Men ska tillbaka någon dag och få läsa deras årliga rapport och ska då försöka ta ett till snack med Executive Secretary igen. 


Efter det intervjuade jag en kvinna här på Vi-skogen, Rose, som hade många bra svar på mina frågor! Förut om att jobba på Vi-skogen så sitter hon även frivilligt med i någon International commission of gender som övervakar och förespråkar genderfrågor. 


Så summan av kardemumman (säger man så?) fick jag en del kött på benen för att gå vidare. Bland annat berättade parlaments/gender monitoring-kvinnan hur hon och hennes kollegor upplevt sin tid som parlamentarier. Enligt dem så har kvinnor och män precis samma rättigheter och lika lätt att få sin röst hörd. Hon menade till och med att det är kvinnorna som brukar hålla i det mesta och höras mest. Männen låter kvinnorna planera och lyssnar på dem. Det blir bäst så. Hon menar också att hon aldrig känt sig diskriminerad eller mindre respekterad som kvinna i politiken. Jag ska fortsätta den debatten med en kvinna som sitter i Forum för parlamentarier. 


Något annat jag har insett är att utvecklingen går fruktansvärt fort här i Rwanda. På ett år händer massa och rapporter och annat skrivet som är några år gamla är inaktuella. Det räcker att de är ifrån 2008 så är det inte längre aktuella, många upplever situationen annorlunda från år till år. Vilket självklart är fantastiskt bra, men gör mitt jobb ganska svårt då det är svårt att hitta rapporter och annat skrivet från de senaste året. Så min studie får helt enkelt bygga mycket på mina intervjuer. 
En annan sak jag har insett är att det Rwandiska rättssystemet förbättras fort för kvinnor och idag finns lagar mot kvinnovåld och våldtäkt med hårda straff. Hårdare än de straff vi har i Sverige. Det finns även lagar som gör att kvinnor och flickbarn har rätt att ärva och äga land. I skilsmässor ärver barnen 50 %, mannen 25 % och kvinnan 25 procent. Idag har även kvinnan lika stor rätt till vårdnaden av barnen som mannen. Allt detta har varit väldigt bristfälligt tidigare och kvinnor har i stort sett inte alls haft stöd från lagen.
Det pågår idag en landreform i Rwanda som innebär att man ska registrera allt land. vilket är mycket då jordbruk är en av de största sektorerna här i Rwanda. Registreringen innebär att både mannen och kvinnan måste tillsammans skriva på registreringen viket gör att de  båda har samma rätt i landet. Tidigare har inte kvinnan fått äga mark vilket har varit ett jättestort problem efter folkmordet då kvinnor som förlorat sin man brukade sin jord men har inte fått äga den förrän nu senaste åren. Framsteg! 
Frågan är nu, vet kvinnor om sina rättigheter? 


Nästa vecka ska jag ut i fält och ha gruppintervjuer med kvinnor och män i förhoppningsvis två olika byar på landet. Det ska bli fantastiskt intressant att äntligen få höra "vanliga kvinnors" åsikter. 


Imorgon bitti bär det av mot Burundi och en weekend i Bujumbura med Josefin! Kommer bli grymt! Dock har knappt den Svenska Ambassaden som Josefin gör praktik på velat släppa iväg henne och antagligen inte mig heller om de hade fått bestämma. Men Bujumbura ska ju  enligt UD vara lugnt och vi har lovat att inte resa under kvällstid så de ska nog gå bra :) Uppdaterar vid hemkomst på söndag!  

Bara en liten bild

Kigali Bullshit Center, Nyamirambo-marknad & "bio"

Helgen har gått fort och det är redan måndag. Ny vecka, ny plan, ny bränna (den andra har glidit av som en orm byter skinn), nytt liv. Den nya livet innebär mest att jag måste komma igång med träningen och nu har jag och Isabelle bestämt ett träningspass 2-3 gånger i veckan som innehåller lite diverse grejer och som säkert kommer väcka uppmärksamhet på gatorna.

I fredags följde jag med Josefin på en fest hos någon som bodde i ett stort hus någonstans. Det var nog uppåt 100 pers och en aspackad bartender som knappt kunde servera öl och med en Dj som spelade allt från Backstreet Boys, Phil Collins till David Guetta och afrikansk musik. Som tur väl var fanns amerikanska marinsoldater som styrde upp baren. De var som direkt komna från en film: tre stycken, alla med samma marinsoldat-frisyr (snaggat på sidorna och hår mitt uppe på huvudet), en vit biffig man från Södern, en lite mindre (men säkert jäkligt snabb och smidig) asiat och en mittimellan-biffig snubbe som säkert höll ihop gruppen.  Det var en rolig fest! Efter det drog vi vidare till en klubb  som ligger här i närheten av vi bor, i KBC (Kigali Business Center) även kallat Kigali Bullshit Center, som tydligen är lite känd för att var lite sjabbig och att folk hamnar när sent på natten/tidigt på morgonen som en sista anhalt. Men det var faktiskt inte alls så farligt som jag väntat mig, dock  vet ju jag egentligen inte vad det var för folk där men det var roligt och inga jobbiga killar! Stället hade en ganska stor spegelvägg där folk trängdes för att dansa. Som ungefär ett aerobic-pass, fantastiskt underhållande att se folk dansa med sin spegelbild. 


I lördags gick eftermiddagen åt att ligga i de härliga sofforna på favoritcafét här i mitt område och på kvällen var vi på "bio". En restaurang i Kiyovu som visar film på duk på lördagar på deras stora terass och popcorn ingår. De visade filmen "Beginners" från 2010, en jättefin och mysig film! Men precis när filmen drog igång började en medelåldersman (amerikan) gapa "move! you big fat lady!" till en kvinna som han tyckte satt lite i vägen. Fortsatte "You are not just fat, you are old too". Kvinnan och mannen var jämgamla. Så i ren protest tog en annan gammal kvinna sin stol och satte sig precis framför honom så han inte såg någonting. Tillslut fick personalen inbryta, underhållande! Men stackars tant!


Igår, söndag, var upptäckte vi bland annat ett nytt område och en ny marknad - Nyamirambo. Mysigt område och en liten marknad. Köpte två par skor (bra skor) för 100 spänn och lite  grönsaker för att tillaga en morot, apelsin och ingefära-soppa på kvällen. 


Eftersom jag nu ska vara i Kigali istället, vilket känns grymt, måste jag nu komma på en ny plan. Vilket jag redan har gjort och trots att jag bara varit vaken i en timme så har jag redan hunnit boka in intervju med Executive Secretary of Gender Monitoring Office till på onsdag och hunnit snacka med Jorge som är chef för Vi-skogen här i Rwanda och för övrigt är en härlig karaktär med ett eget språk som är en blandning av svenska,engelska, spanska och något mer. Får hänga med dem ut i fält och intervjua deras bönder och de ska tydligen fixa allt. Som det verkar så kommer det bli nästa vecka och jag kommer nog kunna intervjua flera familjer i flera olika byar/sektorer, precis som jag egentligen har velat men trott skulle bli väldigt svårt. Så nu ska jag bara fixa en tolk och hitta en imudugudu (typ kvarter) i Kigali där jag kan intervjua några familjer också. Men det är på g! Funderar på att ringa och boka in en intervju med Executive Secretary of Pro-Femmes Twese/Hamwe, viken är en umbrella organization (säger man paraply-organisation på svenska?) av 52 andra kvinnororganisationer. Spännande!


Så nu blir det att fila på intervjuguider! :)


Se lite bilder nedan från söndagen i Nyamirambo. 


jomensåatte, tack o hej! 

Dags att tvätta

Nyamirambo, Kigali

Nyamirambo, Kigali

Rikard, Josefin & Isabelle på marknad i Nyamirambo, Kigali

Nyamirambo, Kigali

Förhandling

To Butare and back

Som sagt, tanken var ju att jag skulle spendera 4 veckor i Butare och utföra min studie där. Så blir det inte. Thank god! Åkte dit i torsdags eftermiddag och återvända hit till Kigali igår igen. Butare var en mindre håla än jag trodde, mitt internet funkade inte, inget internet funkade, min toa funkade inte på mitt rum, min fönster var sönder, och det fanns ingen vakt vid grinden. Vad jag trodde var en vakt visade sig på fredag morgon vara en försäljare som sålde nåt jäkla hemmabygge! När jag kom dit så blev de även förvånade över att jag faktiskt skulle bo där både natt OCH dag. Det gjorde tydligen ingen. Vart hade de tänkt att jag skulle vara under dagarna liksom? Men det blev tillslut samma pris ändå. Men bestämde mig redan samma kväll att dra tillbaka till Kigali så fick hålla mig ifrån att gå på toa och försöka somna för att ta bussen på morgonen efter. Sov ganska dåligt, vaknade vid sju, packade min väska, betalade för en natt och drog. De som jobbade där kunde typ ingen engelska så det var lite brister i vår kommunikation.  Jag sa: Me, to Kigali. Hon: quoi? jag: 10 000 for this night, not coming back. hon: oui? jag: merci! hon: breakfast? jag: no, no breakfast! (trots att den ingick) hon: okej? Jag: Bye bye! Hon: inget svar.

Så det kan hända att det väntade mig igår kväll och idag, och varje dag framöver i en månad. Men tillbaka ska jag icke! :)

Men, det var en fantastiskt vacker väg dit! Rwanda förtjänar verkligen benämningen "tusen kullarnas land". Det påminde om Toscana, fast istället för vinplantor är det bananplantor och istället för vingårdar är det, ja, lerskjul. 

På vägen dit körde vi förbi ett gäng män som kom gående, ca 30-35 st i likadana overaller, på rad tillsammans med två poliser med varsin AK-47. Killen framför mig, (en student vid namn Alfred) berättade då att det var fångar som släpps ut varje dag för att arbeta. Dessa fångar var mestadels folkmordsfångar. Alltså de män som deltagit i folkmordet och nu avtjänade sitt straff. Har hört att de går till på så här vis, men det var ändå märkligt att se det med egna ögon. Möta dessa människor som för 17 år sedan slaktade människor med machete. Det är väldigt svårt att ta till sig att det verkligen skedde här och att dessa män deltog i dessa hemskheter.
Att det endast behövdes två väpnade poliser för att hålla koll på 35 fångar visar ju också en del. Det är ingen mening för dessa människor att fly, för de har ändå ingenstans att ta vägen för de är inte välkomna någonstans. Därför försöker de inte ens rymma. Tydligen så händer det ibland att någon rymmer från fängelserna men de kommer typ alltid tillbaka efter någon dag. 

Sooo, back in Kigali och det känns gött!! Fick även bo kvar på Vi-skogen så slipper flytta! Så nu ska jag bara komma på en ny plan för Kigali men har nog redan listat ut hur jag ska gå tillväga och det kommer bli lika bra!

Sista kvällen i Kigali

Idag har jag fått en del gjort, framför allt samlat på mig en hel del bra källor och  material! Sista dagen i Kigali för några veckor. Drar vidare till Butare (Huye heter stan egentligen nu för tiden) imorgon för att samla material och utföra större delen av intervjuerna. Har tänkt bli där till typ den 12 dec, så fyra veckor. Butare är Rwandas andre störta stad och ligger 2 timmar söderut mot gränsen till Burundi, det borde inte vara mer än typ en halvtimme till gränsen. Det bor bara ca 100 000 i stan som består i stor sätt av en större gata. Att de bor ca 800 000 i huvudstaden Kigali och  100 000 i den andre största staden i Rwanda säger en del om hur ruralt landet med en befolkning på 9 millioner på en yta av Dalarna är. Det ska bli spännande att uppleva denna stad!

Ikväll var vi ute och käkade på Khana Khazana i Kiyovu och tog nån öl på Heaven eftersom det var min sista kväll på några veckor. Det var väldigt gott och trevligt!

Tack vare min fantastiska bränna har jag sovit dåligt några nätter nu och det hjälper inte att en jobbig fågel har bestämt sig för att genom det märkligaste kvittret väcka mig varje morgon som om det inte var nog att man vaknar av ljuset vid fem och folk som gapar utanför mig fönster från kl 7.30 och att ytterdörren som är placerad precis utanför min dörr öppnas och stängs några gånger med ett sjuhelvetes läte! Smörj dörrjäveln hade jag lust att säga till "vaktmästaren" imorse, men vet inte vad det heter på varken franska eller Kinyarwanda, så det blev istället "Mwaramutse! amakuru?" som betyder God morgon, hur mår du? Någon dörr blev inte alls smörjd och lär  vakna av samma sak imorgon...

Från vit till röd, från Mexican night till Indian night

Igår förmiddag gick jag till Umubano Hotel som ligger bara några meter ifrån mitt hus för att lägga mig vid deras pool. Det var riktigt gött men trots att jag bara låg där 2 timmar brände jag mig ganska rejält. Smörjde inte in mig för jag hade glömt den hemma så gick från kritvit till knallröd på vissa ställen på kroppen. Som tur väl är brände jag mig "bara" på framsidan av kroppen efter som jag inte solade baksidan, vilket också gör att jag ser sjukt larvig ut i shorts och kjol. Mina smalben är lika röda som min kära kusin Johnnys knän brukar bli efter en kvart i solen och för att titta på mina vader måste man ha solglasögon på sig för att inte bli bländad. Det brände så mycket inatt att jag vaknade och var tvungen att ta en ipren! De två stegen till iprenen var smärtsamma, det liksom brände i musklerna i benet. Så idag blir det inomhus och långärmat. 


Det var dags för Mexican night på en restaurang igår där det skulle finnas Burritos och Corona. När vi kom dit var det stängs av någon märklig anledning som vi fortfarande inte vet. Så Mexican night blev istället Indian night, men vad gjorde det när det serverade fantastiskt god mat på den indiska restaurangen. 


Idag ska jag försöka få till en intervju med en här på Vi-skogen och sedan pysa ner till Down town och sätta mig på nåt café.   

Härlig söndag

Söndagen började med en ytters pytteliten besvikelse när jag vaknade kl nio och insåg att det var mulet och inte skulle bli en förmiddag vid poolen, idag heller. Så tittade istället på filmen "Sometimes in April" innan frukost. En sevärd film om folkmordet i Rwanda. Egentligen kanske jag inte borde se på sådana filmer när jag nu är här då det kan kännas lite läskigt att inse att det verkligen är de gator jag går på och områden jag ser som dessa hemskheter skedde. Men samtidigt är det ju Rwandas historia och jag snubblade över filmen så var tvungen att se den. 
Det blev sedan en tur till marknaden, idag igen, men med nytt sällskap av Isabelle och Richard. Det tog oss ett tag att hitta dit då våra moto-chaufförer eller inte någon annan heller för den delen förstod alls vart vi ville eftersom vi hade glömt namnet och kunde bara säga att vi skulle till ett ställe som vi tror börjar på K. Lämpligt att tillägga att väldigt många områden här i Kigali börjar på K; Kickukiro, Kacyiru, Kigarama, Kibagabaga mfl. Så vi surrare runt ett tag, hamnade på en pytteliten marknad, gick en ganska lång promenad tillbaka mot vårt hem, vända och gav oss ut på ett nytt försök åt ett nytt hål och kom tillbaka där vi nyligen vänt. Men tillslut hittade vi två andra Muzungus att fråga och de förstod vad vi menade med "market" (alla andra trodde vi menade super market). Så tillslut hoppade vi på varsin ny moto och drog till marknaden som jag nu glömt namnet på men som började på K. Köpte fantastikt tyg och en skål plus lite fantastiskt god frukt! 
Kvällen har bestått av fruktstund och middag med två svenskar och tre kanadensare på en fin restaurang med väldigt god mat. 


Här kommer lite bilder från marknaden och omgivningen. 

Marknadsdag

I förmiddags drog jag och Josefin till marknaden en liten bit bort. Det var en typisk marknad med alla dess ting. Kläder, skor, tyg, bildelar, mobilkort, frukt, grönsaker och massa andra prylar. Jag köpte endast tre par örhängen (för 5 kr styck) och två avokado :) Ingen mening att köpa massa grejer nu när jag måste släpa med mig det överallt, får bli ett återbesök sista veckan för att köpa massa fina tyger. Johan kommer nog bli tokig på alla afrikanska tyger som kommer i framtiden bli till fler kuddar och tavlor än vad jag redan har. Kanske till och med klär in honom.

Det var roligt på marknaden och försäljarna var inte alls speciellt jobbiga! Behövde inte ryta till en enda gång! :) Marknadens samtalsämne blev nog dock jag. Jag hade jeansshorts och en tunika, och visste ju såklart att det kanske skulle väcka uppmärksamhet, men tänkte eftersom Rwandierna verkar vara så passiva och reserverade så tänkte jag att de inte lär göra så mycket väsen av mina nakna ben. Vilket de heller inte gjorde egentligen, men grejen var att mina shorts syntes knappt så alla trodde att jag hade glömt ta på mig byxor. Till slut kom det fram en försäljare med ett par jättestora hängselbyxor och höll framför mig som han tyckte att jag skulle ta på mig medan alla andra garvade :) och det hjälpte inte att jag visade att jag faktiskt hade byxor på mig, för de korta tygstycket tyckte de väl inte var mycket till byxor.

Hade tänkt lägga mig vid poolen efter marknaden men självklart började det regna efter att vi käkat lunch så blev att sitta inne hela eftermiddagen istället. Blir ett nytt försök imorgon, men då på förmiddagen eftersom det är på eftermiddagen regnet alltid verkar komma.

Kigali CBD Master Plan

Rwandas master plan över Kigali. Man kan ju undra vem som de hade tänkt skulle hålla till i alla skyskraper. 

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=jnvBDJA9Mug

Lunch på vår balkong med två andra svenskar 

Bakom mig ligger alla ambassader, konsulat och departement. 

En bar precis där jag bor, här tog vi en öl och spelade biljard härom kvällen

Här bor jag. Vi-Skogens kontor och Guesthouse

Guesthouse och kontor till vänster

Utsikt från vår balkong, dalen är området Niboye, Kigali.

Hade lite problem med photoshop igår så inlägget från igår kommer idag istället!
Igår hände det inte så mycket. Vänta några timmar på att det skulle börja regna men eftersom det aldrig började gav jag mig till sist ut på en promenad i eftermiddags, skulle gå en runda som jag visste var 5 km. Så tog på mig löpardojerna med strumpor som stack upp, ett par förkorta färglada byxor och ett vitt lite för stort linne och gick. Just det, får inte glömma kameran som gjorde att jag såg ännu mer lost ut. Hann komma ca 100 meter innan det börja spöregna. Tryckte under ett tak vid en bensinmack tillsammans med 15 andra moto-chaufförer som garvade åt hur jag såg ut. Regnet avtog efter tio minuter och tänkte att nu hade ju dagens skur kommit så nu blir det inget mer. Men ack så fel jag hade, hann gå halvägs innan det började spöregna igen. Gömde mig då under ett pyttelitet träd som knappt täckte mig medan alla andra människor på gatan bara försvann. Så jag stod där dyngsur i mina mer praktiska än fashionabla kläder och mitt vita, nu genomskinliga linne, och såg ut som ett riktigt dränkt mzungu-mongo! Det gick förbi en tant och bad mig gå in på ett avspärrat område och ställa mig under tak istället för att stå där och se så tragisk ut..
Mitt mission med promenaden var att förutom få lite motion och kolla in området och den amerikanska ambassaden som tydligen skulle vara ett fort, var att göra ett besök på Burundis ambassad och fixa visum och kanske ta lite roliga bilder. Det var ett sjukt tråkigt område att gå i, bara ambassader, konsulat och departement, det spöregnade så blev inte så många roliga foton och Burundis ambassad var stängd. Det tog mig en och en halvtimme men jag har ju ändå inte så mycket att göra om dagarna så det var trots allt ett trevlig tidsfördriv och fick "prata" med några roliga Rwandier på vägen iaf :) Deras engelska är ganska bristfällig här och min franska och Kinyarwanda är ännu mer bristfällig! Men man kommer långt med ett leende, kroppspråk och de fem orden jag kan på vardera språk :)


Har lyckats lägga upp några bilder nu också!

Köpenhamn-Kairo-Addis Ababa-Entebbe-Kigali

Flygresan hit till Rwanda gick bra, det var lång men gick ändå smidigt och smärtfritt! Jag har ju väldigt enkelt för att sova överallt så sov större delen av flygtiden och väntetiden. Sov mellan måltiderna på alla planen (3 st olika) och sov på bänkar i Kairo och Addis Ababa medan jag väntade. Kom fram igår på eftermiddagen och blev upphämtad av två väldigt trevliga snubbar från Vi Skogen som körde mig till deras guesthouse som jag ska bo på när jag är i Kigali. Min studie har inget att göra med den svenska organisationen Vi-Skogen men det har ett billigt guesthouse att bo på så därför jag hänger hos dem. 

Flygplatsen i Addis var en ganska tråkig flygplats och eftersom jag kom mitt i natten (runt 4) så var det ganska tomt. Jag landade på en annan terminal än den jagskulle åka ifrån senare på morgonen men när jag frågade två vakter som trevligt letade upp en kvinna (osäker på om hon ens jobbade på flygplatsen eller om hon bara råkade kunna engelska ) så sa hon till mig att terminal 1 ligger i en annan byggnad men de har inga sittplatsen så vänta här och gå till den senare imorgon typ runt 7-8. Så jag gjorde som hon sa och la mig på en bänk och sov någon timme. Det var faktiskt väldigt lugnt och skönt på flygplatsen, vaknade inte ens när den fylldes upp av massa folk. Så när klockan log sju gick jag ner och frågade någon om hur jag kom till terminal 1, han hjälpte mig vänligt och när jag frågade om det var långt till den andra terminalen så sa han att en bit, men inte såååå långt, men det är tur att det är några timmar tills mitt flyg lyfter. Så förväntade mig att det skulle vara en bit men vi gick max 50 meter, kom ut där han ropade på någon i en liten van, alltså ingen vanlig buss/tåg som det brukar vara mellan terminaler, öppnade dörren manuellt och hoppade på. Åkte ca 40 meter, sen var vi framme. Det tog max 1,5 minut. Oj, vilken tur att jag hade 4 timmar på mig innan mitt flyg gick! :D Väl inne på terminalen som jag hade blivit tillsagd att inte gå till förrän på morgonen eftersom det inte fanns några sittplatser, fann jag 15 stora fåtöljer som man kunde ligga i plus ett 50-tal vanliga väntestolar. Så det var ju tur att jag inte gick dit och hade det gött utan la mig på en träbänk i den andra terminalen istället J 

På planet mellan Addis och Uganda satt jag bredvid en man från Uganda som var trevlig och pratsam. Han blev väldigt exalterad när  vi pratade om vissa saker och varje gång han blev exalterad fladdrade hans näsborrar som Dumbos stora öron. Han hade tre viktiga saker att säga:

1.       Anledningen till att det ser ut som det gör i Afrika är för att det är något allvarligt fel i huvudet på alla länders ledare. Och inte nog med det, de tar alltid in sin släkt som också har något allvarligt fel i huvudet. Så helt plötsligt så sitter presidentens farmor på utrikesminister-posten!

2.       Man måste vara försiktig när man släpper in kvinnor i parlamentet. Det är inte säkert att det vet hur man hanterar beslut och politik. Framförallt är det nog FÖR ärliga!

3.       Man ska inte lita på vad tidningarna skriver om Khadaffis privatliv, han föddes som en råtta och dog som en råtta, han kan OMÖJLIGT ha haft massa brudar att snorta kokain med!!! Vilken kvinna skulle vilja h en RÅTTA?!

Och om jag någon gång åkte till Uganda så skulle jag kontakta hans adventure-företag. Han skulle ge mig ett special-price på alla aktiviteter. 

Har ett litet enkelt rum med masa garderober och två sänger och delar toalett och dusch med tre andra. Det bor tre andra svenskar på detta guesthouse som jag igår var ute och käkade med. En av dem har varit här någon månad och de andra två kom igår efter mig. Trevligt folk! Käkade på en restaurang mitt emot där vi bor och tog en öl igår kväll. Det var gott men det var en ganska komisk restaurang. Det tog säkert 15 min innan de kom med EN meny, ytterligare 10 mi innan de kom med EN till meny och ytterligare 10 min innan vi fick beställa och väl då så hade det endast typ två rätter av de 50 som stod i menyn J Sen tog det kanske 45 min till innan maten kom, men det gjorde inget, vi hade ingen brådska och hade en öl att sutta på under tiden J

Igår kväll när vi kom hem efter att ha käkat och en välbehövlig dusch stod på schemat så var klart vattnet slut, inget som brukar hända eller har hänt så länge de andra har bott här i några månader. Så det blev att gå och lägga sig äcklig. Men såå i morse när jag skulle ge mig på försök nummer två till en välbehövlig dusch funkade vattnet men efter några minuter när jag stod där och njöt av varmt vatten och tvål slutade vattnet rinna ur duschmunstycket och började spruta från alla håll! Hal som en ål av all tvål virrade jag runt i badkaret och försökte få stopp på det. Lyckades till slut men skedde samma sak igen några minuter senare. Också tydligen någon som aldrig hade hänt här. När jag sedan kom ut ur duschen så hade internet i huset lagt av. Så jag hoppade genast på en motorcykeltaxi och drog ner till Down Town för att köpa mig ett mobilt modem och blev sittande där på ett Mzungu-café i några timmar. Så nu har jag obegränsad internetåtkomst överallt. Var dock ganska dyrt, 200 SEK för en månad. MEN, det känns som det är det viktigaste just nu! Har hellre ett fungerande internet än dusch och säng. Typ.

Blev ett ganska långt inlägg, det var icke tanken men hoppas iaf inte att det har varit tråkigt att läsa! Tycker själv illa om blogginlägg med tråkiga vardagsdetaljer så ska försöka korta ner inläggen framöver. Orkar inte fixa med några bilder idag så det får bli imorgon.

Hejhopp!